Paick

Tänkte jag skulle försöka tagga mig själv till att börja skriva lite (igen), bland annat om film. Träna upp mig i mit "skriv-initiativ" och "reflektions/formulerings-vilja"... Buhuu Cry crisis, Cry all you want I'll fuck U up Any how.

Men till en börja alltså inga ord, bara noteringen:

torsdag 22 januar slut kl. 00.15 mörrum
Forelsket forvirret (Les Poupées Russes)
--

torsdag den 22 januar slut kl. 16.53

Once upon a time in Mexico
--

Envey
23 januar 2009

Blinkende Lygter
23 Januar 20009
--

Eternal Sunshine of the Spotless mind
lørdag den 24 januari 2009 slut kl. 22.59
--


That's about it. Beat it if you can. 

jeg føler mig levende af liv

Jag menar hur ska jag kunna generera intresse eller arbetsvilja för något där jag inte är innefattad med bas No. 1?

Det motsvarar att jag ska lära mig känna grannes hus, hem, familj och levevillkor innan jag ens öppnad ögonen i mitt eget.

Vist är det mening med att jag lär mig känna min granne. Som granne har vi antagligen påverkan på varan, vi är om inte annat en del av samma miljö. Men ärligt talad och helt rimligt; borde jag inte få vakna till i mitt eget hem först?

Det gör inget om en är galen - bara man kan se galenskapen.

..Hemma. Hemma i det där huset - där man bor. Andas djup innan jag öppnar dörren. Man vet aldrig vad som väntar. Det är ju inte för att de inte är snälla men det känns liksom som om att detta - "hemma" - är det ända stället i världen där man aldrig borde besväras. Och ändå händer det. En liten kommentar sagt från en äldre familjemedlem utanför blodlinjen, inte illa menad men ändå med en twist av irritation och tvärhet i rösten. En tvärhet med vilken nedlåtande kommentarer och blickar per automatik följer från avsändaren själv.

Låtsas vara förvirrad. Jag tittar tomt ut i luften - i rena ingenting. Andas djupt innan jag öppnar munnen. Jag vet vad som väntar om jag opponerar. Det är ju inte för att de inte tål/borde höra sanningen men det känns liksom som om detta - "förvirrade attityd" - är det ända stället i världen där jag får vara själv och inte besväras. Och jag säger inget. En liten kommentar om att värdet har varit fint i dag (medens jag vidlägger att jag lovar förbättra mitt diskande). Jag tittar ut ur fönstret och ser tre rådjur - jag säger inget. Hade jag sagt något högt hade resten av familjen slagit sönder fönstret för först att komma till, för att se var, vad och hur (även om det dagligen händer att rådjuren passerar vår trädgård). Rådjuren får vara i fred och jag med - jag säger inget.

Der, et sted
derude sidder en engel
og venter lidt
på mig
og på dig

jeg kigger lidt
omkring mig
hvor alt er stille
og fyldt
til bristepunktet

Jeg læner mig
tilbagelagt

der prøver jeg at se
der håber jeg at se
at træthed er
en fase

om lidt falder jeg i søvn I stilhedens håb og rum, der drømmer jeg om dig. Drømmer om at må se og møde dig. Vide at du er til. At du findes der, så jeg kan passe på dig.
Sig mig, er det dig?

När du trillar ner på någon räcker det inte att säga att du inte kunde hjälpa det, när allt kommer omkring kunde han förmodligen inte heller hjälpa att han hamnade under dig. - Nalle Puh

And ass the stars fell dawn the son began to raise.

Det är jo inte för att tiden stannar ? det är nog mer det att jag själv ramlar och inte hinner resa mig innan tiden har passerad mig. Den är liksom snabbare än jag. Det är som om jag fortfarande håller på med att ta på mig strumpor, medens tiden traskar i väg med sina Addidas 2k travellers choice ? ni vet, dem från reklamen.

Vill du låna min sko? Du får gärna. Jag vill hellre gå barfota, än att se dig lida. Jag menar.., om jag får erbjuda dig min sko. Så att vägen framför dig inte är så tuff som den var innan ? innan du lånar min sko. Jag litar på dig. Jag vet att du gör ditt bästa. Men det är svårt att se vägen för alla sten.

Vill du låna min hatt? Du får gärna. Jag kan vara utan en stund, eller ja - så länge du behöver den i alla fall. Jag menar, om du vill låna den, nu när solen står på - då är det okej. Det är okej. Det är okej. Solen är skarp, när jag öppnar ögonen. Jag får ont i ögonen när jag tittar på dig också - men det beror nog på att solen reflekteras i dina ögon.

Vill du låna min hand? Jag vill gärna låna dig, min hand. Eller du vill kanske ha hela armen? Hmm. Okej, men inte för snabbt bara - det gör ont, när folk sliter till sig, min arm. Men vi kan väl dela. Då kan min arm och din arm arbeta tillsammans. Då bli det också lättare när någon av oss ramlar. Då kan den ene hjälpa den andra upp - utan att slita. Om du vill hålla min hand -..

..Om du vill

I djupet av det blå, lever ett väsen i visdom och vrå. Den skönjer sitt djup som barnet i sin moders famn. Havets täcke (det ytliga jag), ser den som förfallen och allt den ser när den tittar upp är människor som speglar sig i feghetens färg.

Af Tom Kristensen
Anno 1936

Foråret løb med mit hjerte i nat,
dette forslidte og arrede hjerte,
som jeg har misbrugt på skændigste vis
både til elskov og vildskab og smerte.
SE, hvor behændigt hjerte er rimet på smerte!

Og da jeg vågned, da kildred mit bryst
tomt og bedåret af hjerteløsgyset,
og jeg lå hen med et spindelvævssmil
over mit ansigt i vårbrydningslyset.
SE, hvor behændigt gyset er rimet på lyset!

Kommer der nu denne vårmorgenstund
hen til mit leje en gyldenhårskvinde,
tager jeg hende i hjerteløs lykke,
lykken som aldrig får plet af et minde.
SE, hvor behændigt kvinde er rimet på minde!

Smertefrit let vil jeg elske og le,
kærtegne, favntage, hviske og kysse,
smertefrit let som de billige rim,
jeg i mit digt lader drive og drysse.
SE, hvor behændigt kysse er rimet på drysse!

Ak, men jeg ved, der vil komme en maj,
hvor jeg vil hente mit arrede hjerte,
gammelt og rynket som afrevet bark,
grimt som syvsatan af elskov og smerte.
SE, hvor behændigt hjerte er rimet på smerte -- igen!