Treenighet
Jag tror inte på straff. Varför bestraffa? Er det verkligen det mest effektiva sättet att behandla brottslingar på? Grundläggande finns det sådant som mord och annan kränkelse vilken erövrar sig en persons värdighet och personlighet. Till exempel mord, sexuella övergrepp och förnedring, sådant borde inte finnas. Att fängsla de som bedriver sådana aktiviteter anser jag dock inte som någon möjlighet. Dessa människor ska i terapi och bjudas nya positivt utvecklande möjligheter. Samtidigt måste vi fokusera på samhällets infrastrukturer och orsakerna till brottsliga handlingar.
Sociologer har ett viktigt yrke i denna sammanhäng. Dagens politiker ska lyssna till vad dessa redogör och berättar om samhälle och kultur idag. Vad är viktigt att ändra och vad är viktigt att bevara, värdera detta och handlar därefter. Simultant med att folket får korrekt information att värdera politikernas val och handlingar utifrån.
Skolan och hemmet är två områden vilka behöver absolut fokus. Det är här det grundläggande går sned, när det går sned. Där det går sned, födds nya utmaningar och fläckar på samhället, brottslingarna. Där det inte går sned, födds oskuldiga och laglydiga, mönsterborgarna. Mitt emellan dessa två, födds de fria och de som ställer frågor, de eftertänksamma.
Outgrundligt är världen som vi lever den, konstruerad för att vi ska lära och utvecklas. Och eftersom vi tydligen fortfarande lever under amöbastadiet är brottslingen lika väl som mönsterborgaren en oundviklig faktor för utvecklingen. Det nya och glädliga som människan då har blivit tillförd är då den fria själen, lust, kreativitet och självreflektion förenad i metakognitivt tänkande, den eftertänksamma.
Jag tror inte heller på utrotning. Det är inte möjligt att utrota kriminalitet. Men det är möjligt att påverka och ändra de som håller den vid liv. För att detta ska bli realitet måste vi förena de tidigare tre nämnda typerna.
Vi måste vara uppmärksamma på varandra. Bara genom hjärtligt bemötande är det möjligt att gå upp för trappan. Vi ska inte slänga bort, straffa eller utrota någon på vägen, vi är alla en del av utvecklingen. På så vis kräver utvecklingen den eftertänksamma till att accelerera processen, skapa idéer, motivation och omtänksamhet. Mönsterborgaren behövs för att införa disciplin, oskuld och successiv framgång, så att utvecklingen inte flämtar till på vägen, som någon filosof! Brottslingen är då nyckeln till framgång. Genom denne ska vi uppnå högre insikt.
Platon och Sokrates menade att om man väl har förstod vad det goda var, då handlade man även rätt. Brottslighet bygger alltså på okunnighet. Och alla är vi okunniga. Detta måste vi inse. Vi är alla en del av brottsligheten, den ständiga utvecklingen. Genom att inse detta, kan vi med den eftertänksammas hjälp få självinsikt, med vilken vi kan hitta orsaken till vår okunnighet och brottslighet som vi alla härdas av. Denna självinsikt ska bli framgången och lärdomen som ska bli ett ärv som vi med kärlek måste vidarebefordra till våra efterkommare.
Som sagt tidigare tror jag inte på straff. Jag har alltså ingen konkret lista med brottslingar och straff. Om jag verkligen var tvungen att skicka någon till helvetes port, skulle jag skicka mig själv. Bara för att se om helvetet verklighen finns. Jag tror inte på straff. Jag tror på möjligheter.
Sociologer har ett viktigt yrke i denna sammanhäng. Dagens politiker ska lyssna till vad dessa redogör och berättar om samhälle och kultur idag. Vad är viktigt att ändra och vad är viktigt att bevara, värdera detta och handlar därefter. Simultant med att folket får korrekt information att värdera politikernas val och handlingar utifrån.
Skolan och hemmet är två områden vilka behöver absolut fokus. Det är här det grundläggande går sned, när det går sned. Där det går sned, födds nya utmaningar och fläckar på samhället, brottslingarna. Där det inte går sned, födds oskuldiga och laglydiga, mönsterborgarna. Mitt emellan dessa två, födds de fria och de som ställer frågor, de eftertänksamma.
Outgrundligt är världen som vi lever den, konstruerad för att vi ska lära och utvecklas. Och eftersom vi tydligen fortfarande lever under amöbastadiet är brottslingen lika väl som mönsterborgaren en oundviklig faktor för utvecklingen. Det nya och glädliga som människan då har blivit tillförd är då den fria själen, lust, kreativitet och självreflektion förenad i metakognitivt tänkande, den eftertänksamma.
Jag tror inte heller på utrotning. Det är inte möjligt att utrota kriminalitet. Men det är möjligt att påverka och ändra de som håller den vid liv. För att detta ska bli realitet måste vi förena de tidigare tre nämnda typerna.
Vi måste vara uppmärksamma på varandra. Bara genom hjärtligt bemötande är det möjligt att gå upp för trappan. Vi ska inte slänga bort, straffa eller utrota någon på vägen, vi är alla en del av utvecklingen. På så vis kräver utvecklingen den eftertänksamma till att accelerera processen, skapa idéer, motivation och omtänksamhet. Mönsterborgaren behövs för att införa disciplin, oskuld och successiv framgång, så att utvecklingen inte flämtar till på vägen, som någon filosof! Brottslingen är då nyckeln till framgång. Genom denne ska vi uppnå högre insikt.
Platon och Sokrates menade att om man väl har förstod vad det goda var, då handlade man även rätt. Brottslighet bygger alltså på okunnighet. Och alla är vi okunniga. Detta måste vi inse. Vi är alla en del av brottsligheten, den ständiga utvecklingen. Genom att inse detta, kan vi med den eftertänksammas hjälp få självinsikt, med vilken vi kan hitta orsaken till vår okunnighet och brottslighet som vi alla härdas av. Denna självinsikt ska bli framgången och lärdomen som ska bli ett ärv som vi med kärlek måste vidarebefordra till våra efterkommare.
Som sagt tidigare tror jag inte på straff. Jag har alltså ingen konkret lista med brottslingar och straff. Om jag verkligen var tvungen att skicka någon till helvetes port, skulle jag skicka mig själv. Bara för att se om helvetet verklighen finns. Jag tror inte på straff. Jag tror på möjligheter.
Kommentarer
Postat av: pernilla
usch ! den uppgiften hade jag glömt.
jag kan inte hjälpa att faktiskt tro lite på straff men i viss mån. jag tror mer på förändring. att försöka förändra brottslingarnas syn på människor, känslor, allt. tror på andra människor, andra människor som kan hjälpa. en anledning till att psykolog skulle vara ett yrke jag skulle kunna tänka mig.
Trackback
